michanjansson

Ja dehär med framtiden, skrämmer faktiskt skiten ur mig!

Har mycket praktik nu och den jag har nu är ju helt suverän hos distriktsveterinärerna!

Nu har jag äntligen tagit tag i mycket av mitt liv och börjat kika lite på framtiden och det ser ut som att jag går ut Torsta för att börja på Mittuniversitetet där jag tänker plugga in saknade ämnen som fortsatt matte, kemi, fysik och biologi för att sedan söka in på veterinäruniversitetet i Uppsala, 100 platser finns de i år så mitt mål är att söka in dit inom 2 år.

1. Gå ut nuvarande utbildning
2. Skaffa jobb
3. Läsa in saknade ämnen
4. söka in på universitet

Kommer jag in på utbildningen komme jag bo i Uppsala i troligtvis 5,5 år! Kommer jag verkligen klarar mig sååå länge? Knappast... Men det är "bara" 5,5 år i livet och sen har jag säkert jobb för framtiden och kommer då få jobba med att hjälpa djur så gott jag kan och alltid ha en säker roll i arbetslivet. Inget ska göras halvdant, visst är det så...

Och om jag é nervös, ja jag är ju de... redan nu? 

Utbildningen kostar 1,5 miljon + att jag ska bo där och ha mat, boende och hoppas på att kunna ta med mig en häst ner och tävla där nere så att jag har bil + släp osv osv. me uppstallning och foder åt hästen +++++
Sen kommer mina två andra ögonstenar stanna hemma och bli riktiga pansionärer och jag hoppas då verkligen att jag kan lös aallting på det absolut bästa sättet! Gäller att jag lär upp mina små söta grannar hur mina hästar ska ha det.. hehe ;)

 

Sen är det ju inte bara allt dehär med plugg och hästar de e ju de att jag kommer inte trägffa mina vänner och familj lika mycket, inte följa Sveas uppväxt lika mycket som jag velat och Gila kommer hinna bli pansionär och Pysen kommer vara gammal osv. Känns förjävligt men samtidigt måste jag sätta mitt bästa före det andra nu.

Jaja en är det ett tag kvar och jag kommer hinna att ändra mig 2000 ggr och vem vet vad framtidne bjur på! Ha de gott för nu har jag delat mina problem hehe!